Optimism vs pessimism
Jag har alltid sett mig själv som en självklar optimist, kom precis på att jag köpte en tröja på NZ där det stod "natural born optimist". Idag och många andra dagar bakåt har jag dock inte varit särskilt optimistisk, snarare tvärtom. Var ska man ligga på optipessi-skalan? Det är lite naivt men också härligt att alltid försöka se saker från den ljusa sidan, känns lite Peter Pan-aktigt när han pratar om sin fantastiska värld. Känns också ganska deprimerande med pessimistiskt tänkande. Lagom är bäst? Ska man behöva kämpa för att tänka optimistiskt? Jag kanske är en optimistisk pessimist, eller tvärtom.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hmmm...svårt det där,jag brukar med se mig själv som en optimist i äkta peter pan anda,och då speciellt med människor,alltså,hon har stulit i 25 år men nu verkar det som hon har blivit liite bättre,ska vi inte bjuda hem henne, och det räknas inte som dum utan som optimist :) Den senaste tiden har ja med varit lite pesso,vet inte alls varöfr,kanske mest för det har varit lite för mycket och det jag egenliten kom på är att det är så förbannat mycket tråkigare,så tummen upp för optimism :) även om det är lite naivt,va fan,Peter pan verkar ju lycklig :)
Postat av: Patrice
Ja men jag kan ju inte annat än hålla med dig. Jag ska nog komma in i mitt optimistiska tänkande snart igen! Vi kör på Peter Pans bana.
Postat av: Alexandra
När hann du köpa denna tröja?
Trackback
